Avskrivning — Vad betyder det?

Avskrivning är en grundläggande redovisningsprincip som innebär att kostnaden för en anläggningstillgång sprids ut över den tid tillgången beräknas användas i verksamheten, den så kallade nyttjandeperioden. Istället för att ta hela kostnaden det år tillgången köps, bokförs en del av kostnaden varje år.

Det finns flera metoder för avskrivning. Den vanligaste är linjär avskrivning, där samma belopp skrivs av varje år. Om en dator kostar 50 000 kronor och har en beräknad nyttjandeperiod på fem år skrivs 10 000 kronor av per år. En annan metod är degressiv avskrivning, där avskrivningarna är högre i början och minskar över tid.

För enskilda firmor som tillämpar K1-regelverket (förenklat årsbokslut) gäller särskilda regler. Tillgångar med ett anskaffningsvärde under ett halvt prisbasbelopp exklusive moms får kostnadsföras direkt det år de köps. Det innebär att de inte behöver aktiveras och skrivas av. Denna gräns gör bokföringen enklare för mindre firmor.

I skatterätten finns regler för avskrivning av inventarier. Huvudregeln innebär att inventarier skrivs av med 30 procent av det bokförda restvärdet per år. Kompletteringsregeln, även kallad femårsregeln, tillåter att hela anskaffningsvärdet skrivs av på fem år med 20 procent per år.

Avskrivningar bokförs i kontogrupp 78 i BAS-kontoplanen, exempelvis konto 7832 för avskrivning av maskiner och inventarier. Motsvarande ackumulerade avskrivningar redovisas på kontoklass 1, exempelvis konto 1229. Byggnader, maskiner, inventarier, fordon och immateriella tillgångar som patent är exempel på tillgångar som skrivs av. Mark skrivs däremot inte av eftersom den inte förlorar värde genom förslitning.